Tränar lite svetsar lite.

Ja det är tisdag efter middag, och sitter och skriver några rader i väntan på att jag ska till att laga mat åt min kära sambo som kommer hem snart och ska iväg på en gång på styrelsemöte i Mora med Dalarnas vallhundsklubb, så då ska hon hinna få lite mat i magen innan hon far.

Nu är det inte många dagar kvar på min sjukskrivning, på måndag börjar jag jobba igen efter att gått hemma i över 4 månader, men jag kan då tacka den svenska sjukvården att jag är så bra i foten som jag är, visst det är väntetid och krångel, men dom fixar då till en bra i slutändan, och inte kostar det något förutom några hundralappar i kostand för boende på lassarett och lite återbesök! Jag betalar gladeligen landstingsskatt.
Visst det var dryga 3 månader på kryckor och gipsad, men det var det värt, har gått promenader i skogen som jag inte kunnat gjort på år innan utan att tänka att nu gör det ont i varje högersteg.
Jag kan cykla och motionera min hund! visst det kunde jag innan med, men ändå!

Helgen som var var vi upp till Sollefteå på valltävling, det gick skapligt båda dagarna och Lisa är nöjd, min gamle vän Jorma som jag träffade i Hedemora när han gick utbildning på AMU som flyttat tillbaka upp till sin hemort kom och kikade då han bodde i grannbyn mil från tävlingen, det var skoj att träffa han igen, vi har haft kontakt under åren och träffats nån gång, men kul att man kan hålla kontakten.

Ja själv så tragglar jag på med Styx och tränar på, vi ska på IPO läger i helgen och det ska bli skoj, det är det vi ska satsa på, problemet är ju figgurant att köra skyddet på, vi är några på klubben som ska köra IPO är väl tanken, så när man kört ett tag får man väl figga på varann, jag hadde en jobbar kompis som skulle hjälpa mig då han kört IPO i tyskland innan han flyttade hit för 3 år sen, han körde upp 3 schäfrar i IPO:t där och han brann för det här med hundar men tyckte inte tiden fanns nu när familjen flyttat hit till sverige, men han var bra sugen! och han lovade att hjälpa mig om jag började, och det var han som fick mig att få upp ögonen för IPO:t han skulle figga för mig och hjälpa mig i lydnandsträningen, vi kunde prata hund i timtal på jobbet! men säg inget till chefen om det.

Men nu blir det inte så, han gick och tog sitt liv för 2 helger sen, så jävla egoistiskt och fegt!
IPO:t kommer jag att köra trots allt, vi försöker iaf fast det känns tungt när man tänker på min bortgångna arbetskamrat.
Det blir väl att åka några mil istället för att få tillgång till figurant.

Vila i frid Falk! jag och Lisa kommer och säger farväl på begravningen på fredag.